14:00:00
Sveket - P.C. Cast & Kristin Cast
SPOILER VARNING!
"Det känns som om Zoey har hittat sin rätta plats! I Nattens hus passar hon in, den mäktiga Neferet är hennes mentor, och hon har ett litet gäng trogna kompisar. Plus två pojkvänner, vilket definitivt är en för mycket. Men förutom det känns det mesta bra.
Den känslan försvinner snabbt när en mänsklig tonåring försvinner och efter några dagar återfinns död. Kroppen är tömd på blod och såren på hans kropp riktar misstankar mot vampyrerna i Nattens hus."
I den andra boken om Zoey Redbirds liv får vi följa henne som den nya ledaren över Nattens döttrar, det jobbiga kärlekslivet och med tanken på att flera personer som Zoey känner mystiskt försvinner och hittas döda där misstankarna faller på vampyrerna i Nattens hus.
Då har vi återigen Harry Potter känslan över det hela och nu lägger vi till en bit från förra boken med att en utav karaktärerna i Nattens hus är antagonisten vilket var i detta fall Neferet. Författaren försökte antagligen göra att man skulle misstänka Loren med tanke på att han knappast näms igen efter att han och Zoey möttes sista gången, plus att han kändes lite skum, men det förvånade mig inte att det var Neferet eftersom många författare etc vill försöka vilseleda läsaren/tittaren så att det ska bli till en omvändning i tron att man aldrig skulle tro att just DEN karaktären skulle göra något sådant.
Dock så grät jag faktiskt då när Stevie Rae dog då jag vet hur det är när en bra vän går bort så det väckte känslor.
Favorit karaktär: Fortfarande Damien!
Favorit del/kap: Delarna under fullmåneceremonin.
Minnesdel: <<Med en kraftanträngning öppnade hon ögonen igen och såg på Damien, Shaunee och Erin.
"Håll er till Zoey. Låt ingenting få splittra er."
"Nej då", viskade Damien genom tårarna.
"Vi ska ta hand om henne åt dig", lyckades Shaunee säga. Erin kramade Shaunees hand och grät häftigt, men hon nickade och log mot Stevie Rae.
"Bra", sa Stevie Rae. Så slöt hon ögonen. "Z, jag tror att jag ska sova en stund om det är okej."
"Det är okej, vännen", sa jag.
Hon slog upp ögonen en gång till och såg på mig. "Stannar du hos mig?"
Jag drog henne intill mig. "Jag går ingenstans. Vila du bara. Vi är här hos dig."
"Bra...", sa hon mjukt.>>
Sidor: 362 sidor.
Betyg: 2 av 5 möjliga.
